Eufori på Pryssgränd
Igår var det ju Eurovision Song Contest, och för att fira det bunkrade jag upp med chips, vin och goda vänner. Ljudnivån under röstningen när Loreen kammade hem tolva på tolva kan liknas med ett jetplan. Ljudnivån när Loreen tog hem hela skiten överstiger lätt NASA:s uppskjutning av en rymdfärja.
... Well, ska man bli vräkt första helgen i nya lyan, är det lika bra att göra det ordentligt.
Nä. Det var faktiskt grymt roligt! Och sen firade vi med fuldans till schlagerhits genom tiderna innan utgång på Strand. Väl där ville jag bara lägga mig och sova (vilket händer alldeles för ofta då jag går ut nu för tiden?!) Då solen började gå upp igen trillade jag hemåt. På Södermalmstorg satt folk och sjöng kvällens vinnarlåt, och det doftade nystekt strömming från matvagnen som verkar ha öppet dygnet runt.
Idag har jag bara roat mig och haft det så jävla skitbra att jag nu ligger utslagen med värkande fötter och inre organ som inte längre sitter där de borde efter dagens FRITT FALL. Ja, jag åkte den. Ja, jag var äckligt nära att bajsa på mig då jag satt där 80 meter upp i luften och Sara utbrister "Tänk om den här skulle lossna nu. Då skulle vi ju dö". Kort därefter börjar maskinisten sjunga Time to say good bye med sorglig stämma. FY FAAAAN!
Men jävlar vilken kick.
Hela livet är en kick just nu. Galet bra.
Sara, Maria, jag och Johanna. Skitglada efter Loreens vinst!
Jag var DJ medan resten röjde.
... Well, ska man bli vräkt första helgen i nya lyan, är det lika bra att göra det ordentligt.
Nä. Det var faktiskt grymt roligt! Och sen firade vi med fuldans till schlagerhits genom tiderna innan utgång på Strand. Väl där ville jag bara lägga mig och sova (vilket händer alldeles för ofta då jag går ut nu för tiden?!) Då solen började gå upp igen trillade jag hemåt. På Södermalmstorg satt folk och sjöng kvällens vinnarlåt, och det doftade nystekt strömming från matvagnen som verkar ha öppet dygnet runt.
Idag har jag bara roat mig och haft det så jävla skitbra att jag nu ligger utslagen med värkande fötter och inre organ som inte längre sitter där de borde efter dagens FRITT FALL. Ja, jag åkte den. Ja, jag var äckligt nära att bajsa på mig då jag satt där 80 meter upp i luften och Sara utbrister "Tänk om den här skulle lossna nu. Då skulle vi ju dö". Kort därefter börjar maskinisten sjunga Time to say good bye med sorglig stämma. FY FAAAAN!
Men jävlar vilken kick.
Hela livet är en kick just nu. Galet bra.
Sara, Maria, jag och Johanna. Skitglada efter Loreens vinst!
Jag var DJ medan resten röjde.
Mamma, mamma, mamma!
Världens absolut bästaste mamma. Härjedalens svar på crazy catwoman. Den största ESC-nörden jag vet. Åh, jag saknar dig så mycket att jag vill lägga mig ner i fosterställning och grina. Men jag hoppas att Börje & brorsan tar väl hand om dig idag, och att du får fika på säng. Annars tar jag första bästa flygmaskin upp till Sveg och jagar dem med blåslampa!
Jag älskar dig!
Jag älskar dig!
Livet och Stockholm just nu
I natt sov jag första natten på Pryssgränd. Bakom virkade gardiner och vid tapetserade garderobsdörrar har jag min lilla sovalkov som är helt underbar. I vardagsrummet står en stor, vacker kakelugn och på väggarna hänger konstnärliga verk och svartvita foton på allvarliga personer från en svunnen tid. Om man blickar ut genom köksfönstret ser man kullersten och ett trekantigt litet torg med en stor hägg, och där under två mörkgröna träbänkar där kärlekspar brukar sätta sig och häpna över denna fantastiska stadsdel. Om man promenerar uppför backen har man utsikt över hela Stockholm. Och det är så vackert att det gör lite ont.
Jag mår så pass bra just nu att jag är rädd för att lyckan ska vända. "Undrar vad som kommer att ske när dalen kommer, blir jag skjuten? Påkörd av en buss?"
Jag mår så pass bra just nu att jag är rädd för att lyckan ska vända. "Undrar vad som kommer att ske när dalen kommer, blir jag skjuten? Påkörd av en buss?"
På ett sätt kan jag faktiskt känna så. Som att jag inte är värd allt det här. Men sen, när jag tänker efter så är det fan min tur nu. Min tur att få må lite bra. Min tur att få njuta av det som jag ett tag inte ens trodde att jag skulle få uppleva - livet.
Jag ska njuta av den här sommaren, för den kommer att bli den bästa. Och jag är så löjligt kär i Stockholm.
Husesyn x 2
Steg upp på morgonen för att få se dig bada naken... Eller okejrå. Jag hade typ kunnat få se Danny Saucedo bada naken imorse, då jag mötte honom när jag virrade omkring vid Erikdalsbadet. Men eftersom jag skulle ut på uppdrag hann jag inte riktigt med det. Vi får ta det i sommar istället, ok?
Efter jobbet drog jag till Ropsten för att kolla på 44 kvm nyrenoverad lya. 2 miljoner bah'. Nemas problemas. Fast nu var det ju inte riktigt jag som skulle köpa den. Utan min polare. Men jag känner mig smickrad för att jag fick följa med på visningen. SLÅ TILL FÖR BÖVELEN!
Men jag är ju inte hemlös i sommar, tack och lov. Nä, jag ska bo på kanske den finaste platsen i stada.
Pryssgränd, på fredag kommer det ske magi när jag flyttar in.
Efter jobbet drog jag till Ropsten för att kolla på 44 kvm nyrenoverad lya. 2 miljoner bah'. Nemas problemas. Fast nu var det ju inte riktigt jag som skulle köpa den. Utan min polare. Men jag känner mig smickrad för att jag fick följa med på visningen. SLÅ TILL FÖR BÖVELEN!
Men jag är ju inte hemlös i sommar, tack och lov. Nä, jag ska bo på kanske den finaste platsen i stada.
Pryssgränd, på fredag kommer det ske magi när jag flyttar in.
Materiell lycka
Sedan jag flyttade till Stockholm har jag kanske shoppat lite för... mycket. Men hey, pengar är till för att spenderas och här är mitt senaste inköp: ett underbart halsband från Zara. Kärlek vid första ögonkastet!
Nu grönskar det i dalens ... famn.
Det är inte ofta man hinner skövla regnskogen nuförtiden. Men med tanke på hur mycket action det är i the batcave, så spelar det väl ingen roll. Och ja, jag bresar alltid ordentligt på tunnelbanan. Mot Hagsätra, tag plats!
Har för övrigt haft en underbar söndag med fikahäng på Söder där jag lyssnar på spontana pöjkar som började jamma loss på trottoaren mitt emot. Behövdes efter gårdagens häng på Strand. Efter att jag hällt i mig en hel vinare blev raggaren från Danmark inte lättare att förstå. Jag satt som ett stort svenskt frågetecken under hela vår timslånga(?) konversation, men nickade ändå förstående och försökte se intresserad ut. Till slut fick jag nog och gormade: Ursäkta mig, men jag förstår fan inte vad du säger. Det enda jag kan på danska är 'Daenskarna skiiiiter mäe roeveeen'.
Såg inte mycket mer av den dansken efter det.
NU: Sluta gråtsjunga till Tomas Ledin och försöka ta tag i lite jobb.
In Sweden we call it "äggmök"
Här kommer 4 x Elin. Min favoritapp är definitivt Instagram, tänk så fina bilderna blir med hjälp av alla raster man kan använda sig av. *CooOOoOoooOoolt*
Annarsch då? Har jag repat mig sedan min rövarrunda i fredags? Jovars. Det har jag väl. Och tur är väl det för jag har SJUKT mycket att göra på jöbbet, vilket är jättekul. Och vilket även gör att de här TVÅ(!) sista veckorna på amelia kommer att gå i en rasande fart. Vilket känns lite vemodigt... Vill typ fälla en liten tår när jag tänker på det.
Men hård som jag är nöjer jag mig med ett litet darr på underläppen. Sådärja.
För övrigt hade jag tvättid igår. Och tur var väl det, för mina träningskläder luktade som ett inpyrt omklädningsrum för herrar i division ett. När jag var ute och sprang i förrgår kunde man nästan skåda en grön slöja som hängde efter mig. En svettslöja.
Efter tvätten drog jag motvilligt till Kungsholmen för att ta ett glas vin. Eller okej, det blev två... Det här med att journalister är överrepresenterade inom alkiskåren börjar bli obehagligt uppenbart. Nåväl. Jag var ytterst OSUGEN på fest, och då vi satt där på Kungsholmens kanske sunkigaste bar, lägger en korpulent herre vid bordet intill av en äggmök utan dess like så att hela lokalen fick utrymmas.
... Eller okej då, nu överdrev jag. Några utrymde, servitrisen öppnade närmaste nöddörr för att vädra och de korpulente herren satt nöjt kvar och beställde in ännu en öl. Samtidigt brister min vän Johanna nästan ut i gråt då hon konstaterar att det är hennes favorithästs födelsedag. Sedan blev vårt sällskap nekade till att köpa mer billig öl i baren. He he he... Klockan 22.40 drog jag hem och dog.
Idag är jag ledig med halsont och ikväll väntas bio. The avengers i 3D. Jag hoppas på en kickass film med en massa superhjältar, en massa action och kanske lite, lite romantik. Om jag skulle beskriva livet med ett ord just nu skulle det bli FANTASTISKT!
Annarsch då? Har jag repat mig sedan min rövarrunda i fredags? Jovars. Det har jag väl. Och tur är väl det för jag har SJUKT mycket att göra på jöbbet, vilket är jättekul. Och vilket även gör att de här TVÅ(!) sista veckorna på amelia kommer att gå i en rasande fart. Vilket känns lite vemodigt... Vill typ fälla en liten tår när jag tänker på det.
Men hård som jag är nöjer jag mig med ett litet darr på underläppen. Sådärja.
För övrigt hade jag tvättid igår. Och tur var väl det, för mina träningskläder luktade som ett inpyrt omklädningsrum för herrar i division ett. När jag var ute och sprang i förrgår kunde man nästan skåda en grön slöja som hängde efter mig. En svettslöja.
Efter tvätten drog jag motvilligt till Kungsholmen för att ta ett glas vin. Eller okej, det blev två... Det här med att journalister är överrepresenterade inom alkiskåren börjar bli obehagligt uppenbart. Nåväl. Jag var ytterst OSUGEN på fest, och då vi satt där på Kungsholmens kanske sunkigaste bar, lägger en korpulent herre vid bordet intill av en äggmök utan dess like så att hela lokalen fick utrymmas.
... Eller okej då, nu överdrev jag. Några utrymde, servitrisen öppnade närmaste nöddörr för att vädra och de korpulente herren satt nöjt kvar och beställde in ännu en öl. Samtidigt brister min vän Johanna nästan ut i gråt då hon konstaterar att det är hennes favorithästs födelsedag. Sedan blev vårt sällskap nekade till att köpa mer billig öl i baren. He he he... Klockan 22.40 drog jag hem och dog.
Idag är jag ledig med halsont och ikväll väntas bio. The avengers i 3D. Jag hoppas på en kickass film med en massa superhjältar, en massa action och kanske lite, lite romantik. Om jag skulle beskriva livet med ett ord just nu skulle det bli FANTASTISKT!
Men det blir ju inte riktigt som man tänkt sig...
Den här helgen skulle bli bra. Jag hade planerat min lördag väl, och den goda tanken var ju att jag skulle stiga upp i gryningen, andäktigt sörpla på mitt morgonkaffe och blicka ut över den prunkande bakgården. Känna välbefinnande och tacksamhet och lugn och ro och jadda jadda. Ha en hälsosam helg. En fin stund. Ingen stress.
Och visst gick min plan i lås, om än med några ändringar i detaljerna. Nog var jag uppe i gryningen, fast med ett glas vin i handen istället för mitt starka morgonkaffe. Och visserligen på någon sorts gayklubbsbåt istället för en bakgård. Och istället för att vila blicken på harar som knaprar maskrosblad var jag tvungen att dras med två finska killar som ville pressa mig på uppåttjack. Men... en morgonpromenad fick jag i alla fall då jag raglade genom parken i högklackat. Fortfarande aspackad klockan 05.30 efter fyra glas vin på tom mage. Men jag tror faktiskt att mina rödsprängda partyögon kunde skåda ett par harar som maniskt tuggade gräs. Eller så hallucinerade jag bara. Nåja.
När jag väl vaknat till liv där på lördagseftermiddagen "rattade jag porslinsexpressen" som en av mina vänner så fint kallar det. Frukosten tog en tur- och retur biljett om jag säger så. Men det var det värt, och en tacomiddag senare var det inte så synd om mig längre. Nu, såhär på söndagskvällen, har jag dock lite ångest över att jag slösade en hel lördag med att ligga och gny i fosterställning.
Meeen... Äh. Det var det värt!
Här kommer två ytterst nyktra Instagram-bilder från fredagen då det var smygläsning av våra nytryckta specialtidningar, vilket firades med tårta.
Moderedaktör Carin synar senaste amelia Hår & Skönhet.
Baby och Sommar fanns även att bläddra i. Alla tidningar kommer ut 22 maj om jag inte minns fel.
KOLLA TÅRTAN! Mums!
Och visst gick min plan i lås, om än med några ändringar i detaljerna. Nog var jag uppe i gryningen, fast med ett glas vin i handen istället för mitt starka morgonkaffe. Och visserligen på någon sorts gayklubbsbåt istället för en bakgård. Och istället för att vila blicken på harar som knaprar maskrosblad var jag tvungen att dras med två finska killar som ville pressa mig på uppåttjack. Men... en morgonpromenad fick jag i alla fall då jag raglade genom parken i högklackat. Fortfarande aspackad klockan 05.30 efter fyra glas vin på tom mage. Men jag tror faktiskt att mina rödsprängda partyögon kunde skåda ett par harar som maniskt tuggade gräs. Eller så hallucinerade jag bara. Nåja.
När jag väl vaknat till liv där på lördagseftermiddagen "rattade jag porslinsexpressen" som en av mina vänner så fint kallar det. Frukosten tog en tur- och retur biljett om jag säger så. Men det var det värt, och en tacomiddag senare var det inte så synd om mig längre. Nu, såhär på söndagskvällen, har jag dock lite ångest över att jag slösade en hel lördag med att ligga och gny i fosterställning.
Meeen... Äh. Det var det värt!
Här kommer två ytterst nyktra Instagram-bilder från fredagen då det var smygläsning av våra nytryckta specialtidningar, vilket firades med tårta.
Moderedaktör Carin synar senaste amelia Hår & Skönhet.
Baby och Sommar fanns även att bläddra i. Alla tidningar kommer ut 22 maj om jag inte minns fel.
KOLLA TÅRTAN! Mums!
Att göra en pudel
Såhär är det va. Att jag har sovit lite dåligt de senaste dagarna. Ni vet, besked från Expressen, mycket att göra och lite hormoner på det. En härlig stress- och nervositetssoppa! Så igårkväll tänkte jag försöka somna tidigt. Jo, det gick ju bra tills jag fick migränattacken from hell. Med myrornas krig på näthinnan och en hjärna som försökte krossa skallbenet för att rymma, blev det inte många timmar inatt heller. Och imorse var jag som en zombie. En zombie med en djävulsk huvudvärk.
Men efter en dag under täcket, bakom persienner och med öronproppar inpulade till trumhinnan så mår jag FANTASTISKT igen. Jag har stekt lax, tagit en promenad och skrivit lite om solbränna.
Och nu sitter jag här, rastlös i Rågsved, och vet inte vad jag ska ta mig till. Ute har det börjat regna. Och jag önskar att jag hade typ en pojkvän. Eller min underbara lilla håriga katt. Same same. MEN så skickar mamma den här bilden och jag blir helt till mig. Stackars lilla Selma, vad gör de med dig där hemma i Sveg? Du har blivit en... en... PUDEL?!
Men efter en dag under täcket, bakom persienner och med öronproppar inpulade till trumhinnan så mår jag FANTASTISKT igen. Jag har stekt lax, tagit en promenad och skrivit lite om solbränna.
Och nu sitter jag här, rastlös i Rågsved, och vet inte vad jag ska ta mig till. Ute har det börjat regna. Och jag önskar att jag hade typ en pojkvän. Eller min underbara lilla håriga katt. Same same. MEN så skickar mamma den här bilden och jag blir helt till mig. Stackars lilla Selma, vad gör de med dig där hemma i Sveg? Du har blivit en... en... PUDEL?!
Lyckans ost
Igår tog jag tunnelbanan till okänd mark. Thorildsplan närmare bestämt. Det pirrade i maggropen och jag ringde min bästa vän för att få lite pepptalk. Det hjälpte lite, där jag gick vilsen genom en park och försökte lokalisera mig genom att gå mot det största jäkla huset jag kunde se. DN-skrapan.
Ju närmare huset jag kom, desto mer pirrade det i magen. Efter att jag virrat runt ett tag hittade jag rätt igång. Sen följde en tjugo minuter olidlig väntan. Jag har ju aldrig varit på anställningsintervju förut. Under de tjugo minuterna hann jag fantisera ihop det värsta tänkbara. Hur jag skulle bli lotsad in i ett mörkt rum, där två förhörsledare skulle sitta och försöka pressa ur mig eventuella garderobslik. Hur de skulle ställa supermegajättesvåra frågor och hånskratta åt mina svar. Hur min mascara skulle börja rinna av svett.
Men det gick bra. Det gick jättebra faktiskt. Jag blev bjuden på gokaffe, trivdes jättebra där jag satt och blev "förhörd" och tänkte "hoppas, hoppas, hoppas".
Imorse ringde min telefon. Jag fick jobbet på Expressen.
JABADABADOOOO!
Ju närmare huset jag kom, desto mer pirrade det i magen. Efter att jag virrat runt ett tag hittade jag rätt igång. Sen följde en tjugo minuter olidlig väntan. Jag har ju aldrig varit på anställningsintervju förut. Under de tjugo minuterna hann jag fantisera ihop det värsta tänkbara. Hur jag skulle bli lotsad in i ett mörkt rum, där två förhörsledare skulle sitta och försöka pressa ur mig eventuella garderobslik. Hur de skulle ställa supermegajättesvåra frågor och hånskratta åt mina svar. Hur min mascara skulle börja rinna av svett.
Men det gick bra. Det gick jättebra faktiskt. Jag blev bjuden på gokaffe, trivdes jättebra där jag satt och blev "förhörd" och tänkte "hoppas, hoppas, hoppas".
Imorse ringde min telefon. Jag fick jobbet på Expressen.
JABADABADOOOO!
En vårdikt inspirerad av Boye (och Stockholm)
Även i Drogsved kan det blomma...
Ja, visst gör det ont när knoppar brister, när pollenallergin tar fart.
När all vår heta längtan, yttrar sig som kvart-i-tre-ragg på ett Stureplanshak.
Vad är det för ljud, som tär och spränger?
En stekare som spelar skitmusik och vevar ner cabens tak.
Ja, visst gör det ont när knoppar brister, när man upptäcker att tunnelbane-naturistens lina ej är slak.
Ja, nog är det svårt när droppar faller,
speciellt när det är dyr champagne från ett 1800-tal.
När Odd Molly-morsor i Hunterstövlar pladdrar om banaliteter,
som att makens hjässa börjar bli kal.
Svårt att vara "inne i gamet och het".
Svårt att vara djup när bara yta spelar roll.
Ändå sitta kvar på en uteservering och bli fet,
svårt att låtsas ha koll.
När all vår heta längtan, yttrar sig som kvart-i-tre-ragg på ett Stureplanshak.
Vad är det för ljud, som tär och spränger?
En stekare som spelar skitmusik och vevar ner cabens tak.
Ja, visst gör det ont när knoppar brister, när man upptäcker att tunnelbane-naturistens lina ej är slak.
Ja, nog är det svårt när droppar faller,
speciellt när det är dyr champagne från ett 1800-tal.
När Odd Molly-morsor i Hunterstövlar pladdrar om banaliteter,
som att makens hjässa börjar bli kal.
Svårt att vara "inne i gamet och het".
Svårt att vara djup när bara yta spelar roll.
Ändå sitta kvar på en uteservering och bli fet,
svårt att låtsas ha koll.
999
Jag har haft lite svårt fär Kent. Inte riktigt fattat grejen med deras svåra image och tyckt att deras musik har varit Finlands-deppig. Ni vet, man sitter och dricker koskenkorva, slår kniven i bordet och lyssnar på Kent. Men nu börjar jag förälska mig lite i dessa grabbar. Eller ja, i alla fall i den här låten.
Livet som hälsoredaktör
Imorse var jag på pressfrukost. Och vi vet ju alla vid det här laget hur mycket jag ÄLSKAR frukost. Och ja, det var en hyfsat bra frulle, med energishots och såna avancerade grejer. Dock vågade jag inte ta påtår på kaffet eftersom jag inte ville krångla mig förbi alla andra journalister mitt i föredraget om... något som jag inte minns. Jag var för fokuserad på min goda smörgås, OK?!
Om jag inte får frukost fem minuter efter jag stigit upp, så går jag in som i en dimma. Jag klarar knappt av att knyta skorna. Och imorse var jag tvungen att sitta 40 freaking minuter på tunnelbanan innan jag fick i mig något ätbart. Ja, det var svårt att fokusera, men jag klarade det. Sen fick vi prova på en valfri behandling - zonterapi, massage eller hälsoprofilbedömning.
Ja, vem vill ligga och bli knådad en hel förmiddag? Inte jag i alla fall (... dumbass) Medan de andra låg och stönade njutningsfullt på sina massagebänkar (jag började fundera ett tag på vad de egentligen höll på med bakom skynkena) så fick jag sitta och plågas på en träningscykel för att uppnå maxpuls. Fi fan. Helt ärligt förstod jag inte ett jota av vad den där hälsoprofilbedömningen skulle vara bra för, mer än att jag ska undvika att äta upp mig till över 77 kilo och helst inte understiga 51. Så jag har ju lite att spela på om man säger så. Känns gött.
Dessutom provade jag en stegräknare idag som jag fått skickad till redaktionen, så den ska jag minsann GRANSKA på vägen mot mitt nyttigare liv. Grävande journalist? Javisst!
Om jag inte får frukost fem minuter efter jag stigit upp, så går jag in som i en dimma. Jag klarar knappt av att knyta skorna. Och imorse var jag tvungen att sitta 40 freaking minuter på tunnelbanan innan jag fick i mig något ätbart. Ja, det var svårt att fokusera, men jag klarade det. Sen fick vi prova på en valfri behandling - zonterapi, massage eller hälsoprofilbedömning.
Ja, vem vill ligga och bli knådad en hel förmiddag? Inte jag i alla fall (... dumbass) Medan de andra låg och stönade njutningsfullt på sina massagebänkar (jag började fundera ett tag på vad de egentligen höll på med bakom skynkena) så fick jag sitta och plågas på en träningscykel för att uppnå maxpuls. Fi fan. Helt ärligt förstod jag inte ett jota av vad den där hälsoprofilbedömningen skulle vara bra för, mer än att jag ska undvika att äta upp mig till över 77 kilo och helst inte understiga 51. Så jag har ju lite att spela på om man säger så. Känns gött.
Dessutom provade jag en stegräknare idag som jag fått skickad till redaktionen, så den ska jag minsann GRANSKA på vägen mot mitt nyttigare liv. Grävande journalist? Javisst!
Sommarkänslor på ett soligt Skansen
Denna underbara försommardag drog jag och min Stockholmsguide Johannes till Skansen för att kolla läget. Och det var ljuvligt att vandra omkring bland djur och gärdesgårdar. Vi fick bland annat se naturrutan-porr live, då två björnar blev lite eftermiddagspilska och bestämde sig för att göra något åt saken. Det bästa var dock när alla förundrade barn började fråga sina föräldrar vad björnarna gjorde för något. He he...
Sen stekte vi en stund i solen innan det var back to reality och Rågsved som gällde.
Nästa Stockholmsaktivitet att bocka av på listan: Gröna Lund.
Saknade mina tjocka kattskrällen då jag tittade på lodjuren. Om mamma göder dem lite till så kommer de upp i samma storlek.
Världens minsta apa. Herr Nilssons mini me. Typ.
Här kom vi och störde mitt i måltiden. Lite stirrig efter gårdagens valborgsfirande, men resorb och äpplen löser allt.
Dagens höjdpunkt (och lunch) - glassen! Så JÄVLA gott.
Min underbara helg i bilder
